Nathalies texter
En bil? Aldrig i livet!
Många personer klagar på att bensinen blir alltför dyr, och alla vet att bilutsläpp är farligt för miljön och för vår hälsa. Vad ska man göra?
"Jag vill inte ha bil", brukar jag säga om någon tittar konstigt på mig som bär hjälm och täckbyxor. Min man och jag har bestämt oss för länge sedan: medan andra har var sin bil, har vi var sin cykel.
För det första är det jättedyrt att ha bil. En gammal bil kan kosta några tiotusentals kronor, och många till för att reparera den, medan en ny kostar flera hundratusentals kronor. Dessutom kan man inte glömma alla andra utgifterna: bensinen, bilförsäkringen, parkeringsavgifterna med mera. Vi som inte har så stora inkomster vill hellre satsa på resor till Kanada för att besöka min familj.
För det andra är bilarna farliga för miljön: Inte bara för att de släpper ut koldioxid, utan också för att bilfabrikerna släpper ut giftiga ämnen. Och tänk på hur mycket skräp det blir i skroten när man byter bil vart 10:e eller 15:e år. Lyckligtvis finns det andra transportmedel som är bättre för miljön och för vår ekonomi: framför allt att åka buss, cykla och gå.
Självklart kan det vara praktiskt att använda bil för att handla många eller stora varor, fara till flygplatsen, eller om man har många barn. Vi har lånat pappas bil några gånger för att hämta till exempel mikrovågsugnen och servisen. Han har också skjutsat oss många gånger till flygplatsen. Om det skulle ta för lång tid att cykla dit jag ska, åker jag gärna med någon som skulle dit i alla fall, då orsakar jag ingen extra förorening.
Andra personer har andra lösningar. Tre av min mans kompisar cyklar dagligen, men äger tillsammans en gammal bil som används ibland. I Montréal finns det en liten förening som heter "Communauto", där medlemmarna "äger" några bilar tillsammans och "lånar" en när de behöver. Att samåka, låna eller "kooperativt äga" är alltså bra alternativ när man behöver en bil och bryr sig om miljön, eller när man inte har mycket pengar.
Avslutningsvis vill jag säga att det tar min man ungefär 8 minuter att cykla till universitetet, och det tar mig mellan 10 och 15 minuter. Det tar mig mellan 18 och 30 minuter till stan, beroende på vägförhållandena. Vi cyklar hela året om och känner oss friska. Nu har vi inget barn och ingen bil. När vi får vårt andra eller tredje barn kommer vi säkert att låna pappas bil oftare, eller bli Communauto-medlem om vi bor i Montréal, men aldrig ska vi ha bil som transportmedel för dagligt bruk.
Nathalie Caron, november 2003